UNESCO:s världsarv i Österrike

Salzburg är en stad med enastående arkitektur, konst och natursköna omgivningar. Dess unika stadsbild, Mozarts födelseplats och de vackra vyerna ger staden en särskild charm.

Genom århundradena har Salzburg blomstrat tack vare handeln med salt, det ”vita guldet”. Intäkterna från denna handel gav prins-ärkebiskoparna möjlighet att forma den praktfulla barockstad vi ser idag.

Wiens historiska centrum är en av Europas mest imponerande stadsmiljöer, där tre epoker möts i det forna habsburgska residenset: medeltidens gotiska Stefansdom, barockens Hofburg och 1800-talets Ringstrasse med praktbyggnader som statsoperan och Kunsthistorisches Museum.

Stadens kyrkor, palats och parker skapar en atmosfär av kejserlig storhet, förstärkt av dess rika konst- och musikarv. Ingen vistelse är komplett utan att uppleva det wienska köket, de berömda kaffehusen och den nostalgiska shoppingen hos tidigare k.-u.-k.-Hofleverantörer.

Tillsammans med slottet Eggenberg utgör Graz historiska centrum en unik helhet som speglar stadens historiska band med aristokratiska dynastier, framför allt Habsburgarna och Eggenbergarna.

Den välbevarade stadskärnan mellan Schlossberg och floden Mur, med sina gotiska kyrkor, renässansgårdar och barockhus, kompletterar Eggenbergarnas barockresidens. Graz har varit en viktig kulturell knutpunkt mellan Balkan, Alperna och Medelhavet. Staden grundades på 1000-talet och blev favoritresidens för kejsare Fredrik III under Habsburgarnas tid. Eggenbergpalatset, byggt efter 1625, omges av en stor park som omvandlades till en romantisk landskapsträdgård på 1800-talet.

Baden, som ligger nära Wien, har en unik arkitektur som fortfarande präglar den historiska stadsbilden. Den har vuxit fram kring de naturliga helande källorna och är omgiven av landskapet i Wienerwald och de vackra kurortsträdgårdarna.

Staden har länge varit en plats för både avslappning och modernitet. Kejsar Franz Joseph I tillbringade sina somrar här för avkoppling, och flera stora konstnärer hämtade inspiration från orten. Ludwig van Beethoven, till exempel, besökte Baden för att ta kur och skrev sin berömda "Ode till glädjen" här. I dag är Baden en av Europas mest betydelsefulla kurorter, efter att ha blivit utnämnd till ett transnationellt världsarv under namnet "Great Spa Towns of Europe".

Städerna Hallstatt, Gosau, Obertraun och Bad Goisern ligger vid foten av Dachstein, i hjärtat av den spektakulära Salzkammergut-regionen.

Med en historia som sträcker sig över 3 500 år har området präglats av saltbrytning, som inleddes redan under den mellersta bronsåldern och lade grunden för regionens välstånd. Den typiska träarkitekturen smälter in i landskapet, och traditionerna lever vidare, med lokala variationer beroende på plats.

Wachau sträcker sig över endast 36 kilometer av Donau, men är en av flodens mest betydelsefulla sträckor. Detta UNESCO-listade kulturlandskap kombinerar naturskön variation med historiska kulturminnen, vinodlingar och pittoreska byar.

Här möts slingrande floddalar, flodskogar och dramatiska klippformationer med människoskapade inslag. Terrasserade vingårdar, charmiga byar, kloster, slott och ruiner skapar en harmonisk helhet som gör Wachau unik.

Den ungerska pusztan och det österrikiska vassbältet möts vid Centraleuropas största stäppsjö. Gränsregionen sträcker sig från den pannoniska slätten över Neusiedlersjön och dess omfattande vassbälte vidare till pittoreska byar.

Här breder storslagna vingårdar och vidsträckta betesmarker ut sig, där grå nötkreatur och vita åsnor betar. Arkeologiska monument, kalksandstensbrott, gamla helgedomar, stora gårdar och slott vittnar om områdets rika bosättningshistoria.

Endast några få områden återstår av de bokskogar som en gång täckte stora delar av Europa efter den senaste istiden och dominerade landskapet. I nationalparken Kalkalpen i Oberösterreich finns över 5 000 hektar av dessa ursprungliga skogar bevarade, vilket har lett till att området upptagits på UNESCO:s världsarvslista. Detta skedde som en del av det gränsöverskridande världsarvet "Ancient and Primeval Beech Forests of the Carpathians and Other Regions of Europe", som omfattar liknande naturområden i tio andra europeiska länder.

Den vackraste resvägen från Wien till södra Österrike går via Semmeringbanan till regionen "Magiska berget" Semmering. Redan 1841 gav den dåvarande statsministern Kübeck uppdraget att bygga en järnvägslinje till Trieste.

Under ledning av civilingenjören Carl Ritter von Ghega, som hade sina rötter i Venedig, byggdes järnvägen över det nästan 1 000 meter höga passet – den högsta punkt i världen som vid den tiden kunde nås med tåg. Arbetet pågick mellan 1848 och 1854, och på bara sex år stod detta ingenjörsmästerverk färdigt.

En rundtur i slottets hovkammare ger en fascinerande inblick i härskarlivet under epoken. Från Gloriette kan du njuta av en spektakulär utsikt över både slottsområdet och Wien. En av höjdpunkterna i slottsparken är Palmhuset, där en samling exotiska växter skapar en tropisk atmosfär. Schönbrunns djurpark, en av Europas mest imponerande, är också väl värd ett besök – en unik kombination av historiska barockpaviljonger och moderna djurinhägnader.

Runt 5000 f.Kr. började människor bosätta sig i Alperna och uppföra pålbyggnader vid sjöar och våtmarker. Dessa lämningar utgör Österrikes enda världsarv under vatten. Fynd från neolitikum till järnåldern har hittats i dessa miljöer och ger värdefulla insikter om tidiga samhällens livsstil, teknik och handel.

I Österrike finns fem sådana platser, bland annat vid Attersee, Mondsee och Keutschacher See. Här har arkeologer funnit verktyg och material som koppar och järn, vilket vittnar om avancerad hantverksskicklighet och långväga handelskontakter. Den äldsta bosättningen vid Keutschacher See går tillbaka till 4000-talet f.Kr., medan boplatsen vid Mondsee visar spår av handelsutbyte med Bayern och norra Italien. Bosättningarna vid Attersee dateras till perioden 1690–1260 f.Kr. och ger en unik inblick i hur dessa vattennära samhällen utvecklades över tid.

Donau har alltid varit en samlingspunkt för olika kulturer. I över 450 år utgjorde floden, även kallad Danubius, den norra gränsen för det romerska riket. De träskiga stränderna var svårforcerade, men för att befästa gränsen, Limes, byggdes vakttorn, legionärläger och fort med cirka 14 kilometers mellanrum.

Resterna av dessa befästningar, tillsammans med civila bosättningar och ekonomiska samt transportrelaterade anläggningar, är viktiga historiska vittnesmål. Dessa platser, belägna längs Donau i Oberösterreich, Niederösterreich och Wien, var en del av de romerska provinserna Noricum och Pannonia och vittnar om regionens betydelse under antiken.