Habsburgarna i Österrike
En dynasti skriver historia

Habsburgarna var en av Europas mest inflytelserika härskardynastier. Som kejsare, kungar och ärkehertigar formade de Österrikes historia i över 600 år – från medeltiden till monarkins slut 1918. De spelade en central roll i det Tysk-romerska riket, Österrike och senare dubbelmonarkin Österrike-Ungern.

Dynastin är känd för sin strategiska äktenskapspolitik, sina praktfulla residens och sitt inflytande över Europas politiska landskap – från kejsar Maximilian I till Franz Joseph I och den ikoniska Elisabeth, "Sisi".

Habsburgarnas arv lever vidare i palats, kloster och monument, men också i de politiska vändpunkter de bidrog till – händelser som fortfarande präglar Europa än idag.

Totalt fanns det 18 kejsare från huset Habsburg. Av dessa styrde 15 över det Tysk-romerska riket och 4 var kejsare av Österrike. Eftersom Franz I hade båda titlarna räknas han ofta bara en gång. Släktträdet över Habsburgarnas kejsare sträcker sig från Fredrik III år 1452 till Karl I, som abdikerade 1918.

Det habsburgska riket omfattade stora delar av Central- och Sydösteuropa – inklusive dagens Österrike, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina samt delar av Polen, Ukraina, Rumänien, Italien, Serbien och Montenegro.

Under en kort period hade Habsburgarna även en koloni i Kina. Rikets mångfald speglades i dess etniska, språkliga och kulturella sammansättning – en verklig smältdegel i hjärtat av Europa.

Habsburgarna är huvudsakligen begravda i kapucinkryptan i Wien. Sedan 1633 har över 140 medlemmar av den habsburgska dynastin begravts där - däribland Maria Theresia, kejsar Frans I Stephan, Frans Josef I, kejsarinnan Elisabeth och kronprins Rudolf.

Ett speciellt inslag är den habsburgska begravningskulten: kropparna begravs i kapucinkryptan, hjärtana i hjärtkrypten i Augustinuskyrkan och inälvorna i kryptan i Stefansdomen Stefansdomen. Denna tradition upprätthölls fram till 1878.

Undantag är kejsar Karl I, som är begravd i exil på Madeira; hans hjärta begravdes i Muri Abbey i Schweiz. Ärkehertig Franz Ferdinand och hans hustru Sophie begravdes i slottet Artstetten.

Under sin långa regeringstid bodde Habsburgarna på många olika platser – beroende på tidsepok, politisk tyngd och personliga preferenser.

Dynastin har sitt ursprung i Habsburgs slott i nuvarande kantonen Aargau i Schweiz. Därifrån utsträckte de sin makt över stora delar av Europa under medeltiden. I takt med att de blev den ledande dynastin i Centraleuropa blev Wien det politiska och kulturella navet i imperiet. Hofburg-palatset i Wien tjänade som huvudresidens i århundraden, medan Schönbrunns slott fungerade som sommarresidens.

Andra städer fick också betydelse. Innsbruck blev residensstad under 1400-talet med hertig Fredrik IV. Prag blev det kejserliga centrumet under Rudolf II, och under dubbelmonarkin var även Budapest och Pressburg (nuvarande Bratislava) viktiga residensorter.

Ett av de mest omtyckta sommarresidensen var den kejserliga villan i Bad Ischl, där kejsar Franz Joseph I tillbringade sina somrar i många år.

Sammanlagt bodde Habsburgarna i ett stort antal slott, palats och residens – från medeltida borgar till barockens praktbyggnader – alla bär de på berättelser om en dynasti som präglade Europas historia i över sex sekler.

Den habsburgska monarkins fall var kulmen på en dramatisk kedja av händelser som inleddes med mordet i Sarajevo den 28 juni 1914. Att tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru mördades av en serbisk nationalist utlöste en krigsförklaring mot Serbien – och blev starten på första världskriget.

Kriget ledde till militärt nederlag, inre slitningar och politisk oro. Den multietniska dubbelmonarkin började spricka inifrån – olika folkgrupper krävde självständighet och bildade egna stater. Samtidigt drabbades befolkningen av hunger, strejker och hopplöshet, medan armén föll samman. Vapenstilleståndet undertecknades den 3 november 1918.

Bara dagar senare, den 11 november, avsade sig kejsar Karl I sitt regeringsuppdrag. Den 12 november 1918 utropades republiken Österrike – och över 640 år av habsburgskt styre var till ända.

Innsbruck var ett strategiskt nav för Habsburgarna – politiskt, militärt och kulturellt. Staden låg vid centrala alpövergångar och blev under kejsar Maximilian I en nyckelpunkt mellan de norra arvländerna och de södra besittningarna. Dess läge vid viktiga handels- och militärvägar gjorde den avgörande för kontroll och expansion.

Maximilian gjorde Innsbruck till sitt residens. Prestigebyggen som Gyllene taket och Hofkirche med sin monumentala cenotaf och de ikoniska "svarta männen" blev symboler för hans makt och vision. Innsbruck var också personligen betydelsefull för honom – han uppskattade den tyrolska landsbygden, där han gärna ägnade sig åt jakt och tornerspel.

Formellt var Maria Theresia aldrig kejsarinna i den romersk-germanska kejsarvärdighetens mening, eftersom kvinnor inte kunde inneha den titeln. Hon kallades dock "kejsarinna" från 1745 – som hustru till kejsar Frans I Stephan. I praktiken var det dock hon som utövade den verkliga makten.

Som ärkehertiginna av Österrike och drottning av Ungern och Böhmen var Maria Theresia den faktiska härskaren över den habsburgska monarkin. Hennes politiska styrka, reformvilja och strategiska skicklighet gjorde henne till en av Europas mest inflytelserika regenter – långt bortom den ceremoniella titel hon aldrig officiellt bar.